NON PROFIT HÄMMAR CIRKULÄR INNOVATION

Regeringen kör över fackmyndigheterna och väljer en modell för producentansvaret som hämmar innovation och utveckling. Detta är det sista vi behöver nu. Det försvagar arbetet med att ta hand om sekundära råvaror och värdefulla resurser.

Producentansvarsordningen bidrar till mindre avfall, bättre resursanvändning och en cirkulär ekonomi. Producentansvarsföretagen omsätter regelverk till praktik genom insamling, behandling och dokumentation, så att näringslivet uppfyller sitt ansvar effektivt och miljövänligt.

Klima- och miljödepartementet fastställer föreskrifter för producentansvarsordningar, medan Miljödirektoratet kontrollerar att dessa följs och ger råd till KLD om vidare utveckling av ordningen.

Fackmyndigheterna är tydliga

PRODUCENTANSVARET I BAKVÄNDALAND

DEBATTARTIKEL: Stig Ervik i Norsirk anser att lönsamhetsförbud hämmar innovation och kapital i producentansvar, men vänder enligt vår mening debatten upp och ner.

Diskussionen om organiseringen har handlat om huruvida producentansvarsföretag ska vara "non profit-företag". Miljödirektoratet anser att sådana krav begränsar aktörerna, och föreslår tydliga regler för finansiell styrka och certifieringar som förhindrar kortsiktig vinst som bättre verktyg.

Även Konkurrensverket har uttryckt att krav på non profit kan ge begränsad konkurrens och hämma utvecklingen av branschen. Det är just utveckling och innovation branschen behöver.

KLD har valt att ignorera fackliga råd och kräver att producentansvarsbolag organiseras som non profit. Detta skapar konflikt mellan departementet och fackmyndigheterna om vad som bäst säkerställer syftet och seriositeten i branschen. Att bortse från experternas rekommendationer och förbjuda utdelning håller investerare borta och hindrar tillgången på riskkapital till gröna projekt. Förbudet är dessutom lätt att kringgå, vilket KLD erkänner genom statssekreterare Kristoffer Andra Hansens deltagande vid invigningen av den kommersiella OMRÅ-anläggningen.

Ett meningslöst förbud

Klima- och miljödepartementet har inte motsatt sig att producentansvarsbolag startar kommersiella nedströmsaktörer som aktiebolag med vinstmål. Plastretur har etablerat Områ AS tillsammans med TOMRA. Sådana anläggningar är viktiga, men bör hållas utanför non-profit-värdekedjan; dagens praxis kringgår förbudet.

Ett annat exempel är miljardkoncernen Stena Recycling, som har etablerat ett non profit producentansvarsbolag för elektroniska och elektriska produkter. Proretur AS samlar in EE-avfall inom Stena-koncernen och rapporterar detta till myndigheterna. Detta gör att andra returföretag, som har förpliktelserna, måste täcka kostnaderna, så länge Proretur AS inte har en förpliktelse som är samma mängd som Stena faktiskt samlar in. Det helkommersiella Stena skickar alltså räkningen till de som KLD har ålagt förbud mot överskott.

Är det så regeringen vill att producentansvaret ska fungera i praktiken? Och vad tänker departementet om att stora belopp, inbetalda av medlemsföretagen till Plastretur, används för att etablera Områ AS, som definitivt ska drivas med lönsamhet? Är det så regeringen och departementets politiska ledning vill att vi ska utveckla denna viktiga ordning framöver? Non profit för vissa, och full profit för andra? Tycker Finansdepartementet att detta är god praxis? Detta måste enligt vår mening snabbt redas ut.

Den tydliga oenigheten mellan fackinstanserna och departementet såg vi också tydligt när förpackningsförordningen kom med mycket kort frist i juni 2025. Miljödirektoratets rekommendation i hörandet sattes åt sidan. Samma sak hände när vi nyligen fick en producentansvarsordning för fiske och havbruk. Direktoratets rekommendation av den 5 december sattes åt sidan av departementets förordning av den 7 januari.

Det är inte för sent att vända

Traditionella företagsmodeller ger mer effektiva, cirkulära lösningar när det finns investeringsvilja. Sektorn behöver innovation och lönsamma företag. Varför motstånd mot det som fungerar?

Det är direkt anmärkningsvärt att KLD/regeringen vill att energin och kreativiteten i cirkulärnäringarna ska användas för att skapa finurliga företagskonstruktioner, inte för att utveckla nya system och lösningar för ännu bättre sortering och behandling av sekundära råvaror och resurser.

NHOs årskonferens nyligen handlade om att Norge ligger långt bak våra grannländer när det gäller innovation. Det är kanske inte så konstigt. Näringsministern borde bjuda in klimat- och miljöministern på en kopp kaffe för att prata om vad som driver innovation och utveckling i näringslivet. Det är definitivt inte statliga tvångsåtgärder om förbud mot lönsamhet, i strid med fackmyndigheternas klara råd.