KLAGOMÅL PÅ FAKTURERAD UNDERSÖKNINGSAVGIFT

Men detta ska det informeras om i förväg. Är produkten bristfällig, ska undersökningsavgiften återbetalas. Det är huvudtemat i detta fall.

Sammanfattning av faktiska förhållanden och parternas påståenden:

Klaganden uppger att hon den 11.04.2022 beställde två identiska surfplattor från motparten för 1.190 kronor per styck. Klaganden har lagt fram orderbekräftelse.

Klaganden förklarar att det cirka ett år efter köpet uppstod fel på den ena surfplattans laddningsport, där felet täcktes av motparten på garanti. Vidare förklarar klaganden att det den 06.08.2023 också uppstod fel på laddningsporten på den andra surfplattan.

Surfplattan skickades därför till motpartens serviceverkstad för undersökning. Klaganden förklarar att hon före insändning av varan blev informerad om att undersökningen kunde medföra en kostnad om skadan inte täcktes av garantin. Enligt klaganden fick hon dock ingen uppskattning på hur mycket kostnaderna kunde uppgå till före insändning av varan.

Klaganden förklarar att serviceverkstaden först i efterhand av insändningen per telefon gav ett prisförslag för undersökningen på 400-500 kronor. Motparten avvisade ansvar baserat på verkstadsundersökningen med motiveringen att det var fråga om en självförvållad skada. Från motpartens e-post av 24.08.2023 refereras:

«Vi har nu granskat ärendet, och bilderna från verkstaden visar tydligt att laddporten är fysiskt skadad. Sådana skador sker tyvärr inte av sig själva och betraktas därför som självförvållade skador.[…] Vi är tyvärr inte tekniker, och vi kan inte avgöra vad som täcks eller inte, förrän en certifierad tekniker.»

Klaganden förklarar att hon fick ett erbjudande om reparation av surfplattan för cirka 1 600 kronor.

Klaganden önskade inte reparation av surfplattan, eftersom surfplattan köptes för 1 190 kronor ett och ett halvt år tidigare.

Klaganden ska på denna grund ha fått besked om att hon skulle bli fakturerad för undersökningen. Klaganden bestred att motparten var berättigad att fakturera henne för undersökningen. Klaganden förklarar att motparten själv erkände att bild av skadan var tillräcklig för att göra bedömningen, och förklarar att det därför inte skulle ha varit nödvändigt att skicka in produkten för undersökning.

Av bifogad e-post från klaganden av 24.08.2023 framgår det att klaganden hänvisade till att motparten «ser också fortsatt fullständigt bort från det faktum att detta kunde ha bedömts utan att jag som konsument ska betala 500 kr».

Motparten svarade via e-post den 24.08.2024 bland annat att:

«I mejlet du fick från oss, skriver vi följande: Om felet på produkten orsakas av ett garantifel, ska du självklart inte betala något för att skicka in produkten för service. Om produkten har ett så kallat självförvållat fel, kommer serviceverkstaden att debitera dig en undersökningsavgift. Denna avgift kommer också att tillkomma om verkstaden inte kan återskapa ett produktionsfel eller om problemet är ett programvarufel. Undersökningsavgiften varierar beroende på produkt och verkstad. Vi ber dig därför att läsa igenom produktens användarmanual, där det oftast finns en felsökningsguide. Detta för att undvika att du skickar in produkten till vår servicepartner med ett så kallat självförvållat fel.»

Klaganden förklarar att hon mottog surfplattan i retur, medföljande en faktura på 883 kronor, vilket var en ännu högre avgift än förväntat.

Klaganden kontaktade den anklagade igen via e-post den 31.08.2023, där hon hävdade att den anklagade borde ha informerat henne om vad kostnaden för undersökningen faktiskt skulle bli, eftersom klaganden - till skillnad från den anklagade - inte hade förutsättningar att uppskatta kostnaderna. Den anklagade svarade samma dag som följer:

«Pris för retur är olika från verkstad till verkstad, och den summan är tyvärr det som denna verkstad tar i frakt och undersökning. I kostnadsförslaget, som ni fick från verkstaden, stod det vad priset för retur var.»

Klaganden å sin sida påpekade att:

«Pris skulle ha meddelats innan vi överhuvudtaget blev ombedda att skicka in det. Pris från verkstaden, som vi fick, var för reparation, inte för vad det skulle kosta att returnera. Jag frågade dem på telefon och fick besked om att faktura skulle komma på 400-500 kronor. Detta är dubbelt pris!»

Motparten hänvisade klaganden till att ta kontakt med verkstaden för det fall «du anser att verkstaden har gett dig ett annat pris på telefon än det du fick i prisuppskattningen».

Klaganden förklarar att motparten efter en del korrespondens mellan parterna reducerade fakturan till 615 kronor. Klaganden uppger att hon förstår det som att motparten skulle ha 115 kronor av detta belopp av okända skäl. Klaganden har betalat fakturan och har lagt fram skärmbild från internetbanken som visar betalning av 615,19 kronor till motparten den 06.10.2023. Efter detta hävdar klaganden att motparten inte var berättigad att kräva betalning för undersökningen. Klaganden påpekar att hon endast blev informerad om att undersökningen skulle medföra en kostnad om skadan inte täcktes av garantin, utan att hon fick någon uppskattning över hur mycket kostnaderna faktiskt skulle kunna uppgå till.

Klaganden hävdar att den anmälda borde ha vetat hur hög kostnaden skulle bli, till skillnad från klaganden. Klaganden gör gällande att hon inte skulle ha skickat in surfplattan för undersökning om hon hade varit medveten om att undersökningen kunde medföra så höga kostnader. Hon påpekar att surfplattan som ny kostade 1.190 kronor, medan undersökningskostnaden var 813 kronor.

Klaganden anser också att den anmälda på denna grund borde ha avrått henne från att skicka in varan för undersökning. Dessutom framhåller klaganden att den anmälda själv har erkänt att de bifogade bilderna av skadan var tillräckliga för att bedöma reklamationen, så det därför inte var nödvändigt att skicka in varan för bedömning. På denna grund kräver klaganden det inbetalda beloppet på 615 kronor i ersättning.

Den anmälda avvisar klagandens krav. Den anmälda framhåller att klaganden blev informerad om möjlig kostnad vid insändning av en produkt som visar sig ha fel som inte täcks av garantin. Den anmälda framhåller att företaget inte kan göra en prisbedömning baserat på den information klaganden skickade in, och förklarar att en kostnadsbedömning görs när varan har mottagits på verkstaden. Den anmälda hänvisar till att klaganden före undersökningen tog kontakt med information om att "laddporten på den ena (surfplattan) är nu förstörd".

Den svarande hänvisar vidare till att klaganden inte efterfrågade en uppskattning innan varan skickades in, och att det inte heller skickades någon beskrivning eller bild av felet innan varan skickades in

Påstående:

Klaganden har framställt krav på ersättning på 615 kronor.

Kommittén ser således på ärendet:

Ärendet rör ett köp mellan en näringsidkare och en konsument, och förhållandet regleras därför av konsumentköplagen. Baserat på klagandens krav och argument förstår kommittén det så att klaganden inte kräver att skadan täcks av garantin eller hävdar brist på surfplattan. Kommittén utgår från att klaganden enbart hävdar sig befriad från betalning av undersökningsavgiften. Det följer av lagen att om det inte föreligger en brist, kan säljaren "endast kräva betalning för undersökningar som har varit nödvändiga för att avgöra om det föreligger en brist", om säljaren har gjort konsumenten "uttryckligen medveten om att han eller hon själv ska täcka sådana kostnader".

Det anses som obestritt att klaganden före insändandet av surfplattan fick information om att det skulle tillkomma en undersökningsavgift om reklamationen avslogs. Klaganden hävdar dock att den svarande före insändandet av varan borde ha gett henne närmare information om storleken på undersökningsavgiften. Klaganden påpekar att hon inte skulle ha skickat in surfplattan för undersökning om hon hade fått information om att undersökningen kunde medföra så stora kostnader, särskilt i förhållande till varans värde. Lagen ställer inget krav på att säljaren ska ge närmare information om storleken på undersökningskostnaderna. Bestämmelsen hänvisar endast till att konsumenten ska göras medveten om att han eller hon ska täcka kostnader "för undersökningar som har varit nödvändiga för att avgöra om det föreligger en brist".

Kommittén finner därför inte att svaranden enligt bestämmelsen var skyldig att ge närmare information om undersökningskostnaderna i form av kostnadsförslag, maxpris eller liknande före insändandet av varan. Fakturan för undersökningen har inte lagts fram. Det är därmed oklart för kommittén vad fakturan omfattar. Som kommittén förstår det utifrån den framlagda korrespondensen mellan parterna, omfattar fakturan på 883 kronor även kostnader för porto. Det finns inga hållpunkter för att klaganden före insändandet av varan informerades om att hon också skulle täcka portokostnader i fall reklamationen avslogs. Kommittén finner emellertid inte att uppgifter om portokostnader omfattas av lagen.

Bestämmelsen hänvisar endast till att det ska informeras om kostnader "för undersökningar som har varit nödvändiga för att avgöra om det föreligger ett fel".

Kommittén noterar vidare att en naturlig konsekvens av att reklamationen avvisas är att klaganden själv måste bära portokostnaderna. Klaganden har hänvisat till att svaranden har en avrådningsplikt enligt hantverkslagens § 7. Kommittén noterar att det är konsumentköplagen som är tillämplig på tvisten mellan parterna. En eventuell avrådningsplikt kan, som kommittén ser det, eventuellt härledas från parternas allmänna lojalitetsplikt i avtalsförhållandet. Kommittén finner emellertid att en sådan plikt inte har brutits.

Som ärendet är upplyst, lägger nämnden till grund, att klaganden blev informerad om, att priset skulle variera beroende på vilket produkt det gällde och vilket verkstad som användes. Klaganden var vidare själv medveten om den omtvistade varans inköpspris och ålder. Mot bakgrund av detta anser nämnden, att klaganden själv måste bära risken för att hon inte efterfrågade närmare information om undersökningsavgiften före insändandet av varan.

Klaganden framhåller, att hon också har fått felinformation, eftersom hon efter insändandet av varan muntligt per telefon fick ett kostnadsförslag från serviceverkstaden på 400-500 kronor. Motparten har i korrespondensen med klaganden å sin sida hänvisat till, att klaganden fick tillsänt kostnadsförslag för retur av varan, medan klaganden hänvisar till, att kostnadsförslaget gällde reparation. Kostnadsförslaget är inte framlagt. Nämnden finner efter detta inte tillräckliga hållpunkter för att lägga till grund, att klaganden fick felinformation om undersökningsavgiften. Slutligen gör klaganden gällande, att motparten inte är berättigad att kräva betalning för undersökningen, eftersom bilder av skadan skulle ha varit tillräckliga för att bedöma reklamationen. Nämnden noterar, att motparten i korrespondensen med klaganden har hänvisat till, att bilderna från verkstaden visar skador på surfplattan, som gör att skadan anses som självförvållad.

Den svarande har emellertid också i korrespondensen hänvisat till, att «vi är tyvärr inte tekniker, och vi kan inte avgöra, vad som täcks eller inte[…]». Oavsett om bilder i detta fall skulle ha varit tillräckliga för att bedöma skadan, anser nämnden, att klaganden själv måste bära risken för, att hon skickade in varan för en möjlig betalbar undersökning utan närmare uppgifter om skadan. Klaganden klagade över, att laddningsporten var «förstörd», utan att det gavs någon beskrivning av problemet eller information om en fysisk skada. Till detta fick klaganden, som det framgår av den framlagda korrespondensen mellan parterna, information om, att det skulle tillkomma en undersökningsavgift, om det var fråga om en «självförvållad skada», där hon också uppmanades att läsa användarhandboken för att undvika att skicka in en vara med en så kallad självförvållad skada. Sett i sammanhang med, att det var klaganden själv, som vid denna tidpunkt hade kännedom om skadan, finner nämnden, att klaganden själv måste bära risken för, att varan skickades in utan närmare avklaring mellan parterna. Klagomålet bifalles inte.